Sedan dottern Hedvig med sitt barn Margit 1910 flyttat till Åninge kallades
Anna Maria Andersdotter aldrig annat än gammelmormor, eftersom Ida Kristina var Margits rätta mormor.
Om gammelmormor berättas det att hon tillhörde de generationer av kvinnor
som inte använde underbyxor. En gång var hon sjuk, och en
läkare skulle komma ut till Åninge. Husets kvinnor satte då på henne ett par
byxor som underplagg. Hon lär ha tagit av sig dem så snart läkaren var klar
med sin undersökning och åkt sin väg. En annan berättelse om gammelmormor är att hon varma sommardagar plågades av värmen. Hon brukade ta sin tillflykt till tamburen i Åninge, mellan ingångsdörren och stora salen. Där lade hon sig direkt på golvet och hade det svalt och skönt.
Gammelmormor hade en sparbanksbok från Blackstads sockens sparbank med en
mindre summa på. Med tiden blev hon som vissa åldringar misstänksam och fick
för sig att andra medlemmar av hushållet i Åninge tog hennes sparbanksbok
och plockade ut pengar som tillhörde henne. Det berättas att hon ibland
tog sparbanksboken med sig och gick över på andra sidan dalen till byn
Östankärr. Där visade hon sin sparbanksbok för någon bekant och bad
vederbörande kontrollera att ingen hade rört hennes besparingar.
Sparbanksboken fick en egenartad historia. De sista åren gammelmormor levde
använde hon inte sin sparbanksbok (hon dog 1917, f. 1823). Det torde ha varit sommaren 1923, som någon i Åninge hittade boken. Medan Hugo var på besök for man till Blackstad och tog den obetydliga summa som fanns innestående och fördelade den
mellan de efterlevande.
Banktjänstemannen ville sedan “döda” boken genom att makulera den. Men Hugo
föreslog att boken skulle skrivas över på hans nyfödde son Bengt. Så skedde,
och boken försågs med en anteckning att den numera tillhörde “gossebarnet
Bengt Stolt”.
Boken hamnade i en byrålåda. 1929 fick jag som andra skolbarn en sparbanksbok från DBV:s “De badande vännernas” sparbank i Visby med om jag minns rätt en tvåkrona som grundkapital, skänkt av sparbanken. Boken från Blackstadbanken förblev liggande. När jag varit några år i Uppsala började jag använda den för skojs skull.. Jag satte in pengar när jag sommartid besökte Småland. Sedan tänkte jag i “Upsala sparbank” ta ut de mindre summor jag behövde för min löpande tillvaro.
Första gången jag använde Blackstadboken i Uppsala väckte sparbanksboken
berättigat uppseende, men det gick att använda den. Men nästa gång jag
försökte använda den bytte man ut Blackstadboken mot en sparbanksbok i
Upsala sparbank. Den äldre makulerade boken fick jag tillbaka som ett minne.
Och därmed var det roliga slut.
familyhistorymix 